Målet för november var att springa minst 120 km. Det blev 54 kilometer. Så det var ett rejält misslyckande. Dessutom har jag inte sprungit de senaste tio dagarna. Dock blev det ändå min fjärde bästa månad under det drygt 1,5 år som jag hållit på om man ser till distansen.
Men jag är nöjd med att jag tog beslutet att dra ner när det kändes som jag skulle bli skadad. Men den efterföljande förkylningen har dragit ut lite på tiden tyvärr.
Det blir så här ibland. Det viktigaste är att viljan att träna finns där, och att du kommer tillbaka efter såna här perioder.
SvaraRaderaJag tycker också att du var väldigt klok som inte tränade nar du kände att du var på väg att bli skadad.
Jag är själv lite krasslig nu och kan inte träna. Vi får se när jag tränar igen. Förhoppningsvis på söndag.
Ja, jag är rätt säker på att jag tagit rätt beslut och jag vill verkligen ut och springa, trots att vädret inte varit jätteinbjudande :-). Men den långsiktiga hälsan är prio 1.
RaderaSen känns det faktiskt som att benen behövde den här vilan. De känns mycket lättare. Blir spännade att se hur de känns nästa runda.
Hoppas du kommer ut på söndag som planerat!
Är en ständig balansgång hur mycket man ska lyssna på kroppen och hur den känns. Men jag börja iaf tro att är man osäker kan en lugn/vilodag aldrig skada. Viktigast är som ni säger kontinuiteten.
SvaraRaderaJa, fast nu börjar jag så smått få panik. Men idag har jag lite ont i kroppen också så det blir bara att kämpa på mot viljan att springa.
Radera