Vila för fart?

Igår var en skön kväll, för att vara november, så jag blev sugen på att springa en runda. Närmare bestämt den korta testrundan (backiga ca 3,7 km) som jag sprungit ett 40-tal gånger sedan mars 2011. Kroppen kändes dessutom som den hade återhämtat sig efter torsdagens långpass.

Redan på uppvärmningen kändes det att det inte skulle gå i rekordfart direkt. Låren var stumma och tunga. När jag sen kom igång så gick dock första kilometern i skaplig hastighet. Men i slakmotan efter ca 1300 m tog kraften i benen helt slut och resten av passet gicki aningen fortare fart än jogging.

När jag kom hem efter att ha joggat ner var jag nära att byta ihop. Tiden är nästan 3 minuter sämre än i början av augusti och 1,5 minut långsammare än för bara en månad sen. Det känns väldigt orättvist eftersom jag tränar hårdare än innan och känner mig i rätt bra form.

Den senaste månaden har jag sprungit två, med mina mått mätt, långpass och prioriterat att samla kilometrar även i övrigt. Detta eftersom jag inbillar mig att detta ska ge mig en stabil grund att stå på när jag ska köra lite mer strukturerad och varierad löpträning efter nyår. Att man inte blir snabbare av den träning jag kör just nu köper jag, men att man tappar så mycket kräver nånslags förklaring och en plan för att motverka det.

När jag kollade på tidsstatistiken (se diagram) så hade jag en liknade svacka vid nästan exakt samma tid i fjol. Då tränade jag betydligt mindre än nu.

I morse, när jag tog vilopulsen, så fick jag eventuellt en delförklaring. Förra veckan låg vilopulsen på 49 och i morse låg den på 57. Det tyder ju på att jag drabbats av något. Trots att jag känner mig helt frisk.

Som jag ser det har jag tre val. Jag kan fortsätta att jaga kilometrar (det är det jag helst vill), vila benen och köra prehab (främst simning) tills benen känns lätta (det måste jag ju i alla fall några dagar pga eventuell infektion) eller börja träna mer på farten (det hade jag tänkt vänta med tills januari). Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra ännu.