Shortsväder!

Vaknade med bankande huvudvärk och avslog direkt alla planer på ett morgonpass. Efter en Ipren mjuka kapslar, frukost och en varm dusch så kändes det dock som att livslusten återkom till viss del.

Hade lovat barnen att gå till Sollentuna simhall, så någon timme efter frukost bar det av dit. Där var det full fart, utom i "snabbanan" där det som vanligt simmade några personer med gravt skeva självbilder, åtminstone i simfartshänseende. Jag kunde dock inte låta bli att klaga på detta fenomen för en badvakt. Hon sa till mig att de skulle flytta sig om jag plaskade förbi dem. Men hon hade såklart fel så jag gav upp efter att ha passerat dem 2 gånger på 100 meter. Så jag övergick till att plaska med mina barn istället eftersom det var klart mycket roligare. Efter badet så bastade jag och då försvann det sista av huvudvärken.

När vi gick hem från badet hade vädret blivit riktigt skönt. Skönaste på länge faktiskt. Då började suget efter att springa komma. Dock fick det bli lunch och lite shopping först.

Men sen eftermiddag drog jag på mig t-shirt, shorts och mina nya Puma Faas 300. Funderade lite på om det var smart eller osmart att använda dem så snart igen och på ett längre pass, men det positiva sakerna från i tisdags fick ta överhanden och jag var verkligen inte sugen på att återgå till mina NB-pjäxor. Det pass jag planerade att springa är en runda på drygt 8 km i (lätt) terräng jag sprungit några gånger det senaste 1,5 året. Rundan, med undantag från början och slutet (som går genom ett industriområde), är till huvudelen förlagd i den längsta banan i Rösjöspåret och är väldigt fin, men rätt backig (men det är  ok, på träning i alla fall).

Benen kändes rätt lätta till att börja med, men redan efter ca 500 meter började jag få kramp i höger axelparti och känningar av "håll", så jag saktade in en aning. Men redan efter 1,5 km började det kännas bättre igen och passet flöt på enligt plan. Skorna kändes bra och då speciellt när det går uppför. De är helt enkelt överlägsna då (nästan så att jag börjar gilla backlöpning). Tiden blev 46.04 (5.35/km) och det är nästan exakt samma tid som jag hade en vecka innan jag blev sjuk, så då har jag redan, på två pass, hämtat tillbaka den skapliga form jag hade då. Det känns faktiskt smått fantastiskt.

Septembers sista dag blev således månadens bästa träningsdag.