Äntligen!

Ikväll kändes äntligen allt riktigt bra igen efter en månads sjukdomshelvete. Även om jag tror att man ska ha ett eller två lite längre uppehåll från löpningen per år så var detta i längsta laget och framförallt ofrivilligt. Att inte träna på så lång tid är väldigt stressande, man känner sig försoffad och man tappar framförallt i kondition och styrka.

Men ikväll gav jag mig alltså ut till slut. Hade tänkt att springa min testrunda (den jag sprungit då och då sedan jag började löpträna igen för 1,5 år sedan), men att ta det lungt (för mig innebär det 5.30-6.00 min/km). Men det gick såklart inte eftersom benen kändes otroligt fräscha och förbluffande starka. Första kilometern gick på lite drygt 5 min/km. Den andra som är lite jobbigare sprang jag på ca 5.15. Den tredje är jobbigast och där missade jag att läsa av tiden (min forerunner 910XT är på reparation). Spurten, de sista 600-700 meterna kändes bra, och klockan stannade på 19.27 (mitt PR är 17.58). Kilometertiden blev 5.10. Jag är mycket nöjd med tiden trodde aldrig det skulle gå på under 20 minuter. Och jag hade faktiskt lite mer att ge kändes det som.

Äntligen fick jag även testa mina nya skor. De kändes riktigt bra och jag saknade inte dämpningen. Extra lätta kändes de i uppförsbackarna. Kommer skriva en mer omfattande recension när jag kört några pass till.

Nu har jag duschat och stretchat och allt känns bra. Det svåra nu blir att inte ta nästa pass för tätt inpå detta.

Såhär i efterhand tror jag tror faktiskt att detta långa upphåll kommer att gynna mig i längden.